Inget nytt..

Nej.. det tar tid för sjukvården. Nu är det en månad sedan vi var in med gossen på gastrokoloskopi. Inte ett ljud har vi hört. Sjukhustandvården ringde bara för att säga att det inte ligger på deras bord. Barnmedicin har ansvaret. Vi väntar med spänning...!
 
Ny skola har han börjat på också. Lite jobbigt har det varit. Men jag är så glad att vi lämnat Öregrunds skola! Nu när jag ser allt utifrån ett nytt perspektiv förstår jag ännu mer varför Adrian har mått som han mått.
 
Till något annat och mycket roligare!
Idag var det dags för hemmatävling i cross för Adrian. I kvalet fick han en dålig start pga att han fastnade i grinden. Men han körde snabbt upp sig och låg riktigt bra till. Tyvärr vurpade han i sista varvet och slutade som nia. Dock gick han till A-final!!! Efter ett mycket bra race slutade han som sexa i A-finalen :) Riktigt riktigt bra!!!!
 
 
 

OFG..

- Mamma, får jag äta det här?
- Vänta, vänta jag ska läsa!!!
Ja, är det så vi nu ska leva vårt liv? Jag vet faktiskt inte. Min magkänsla och google har fått mig att tro att Adrians problem kan lindras med att ta bort allt "konstgjort" i maten. Och det är tamejfaan inte lätt ska jag tala om. Finns det nåt som inte innehåller förtjockningsmedel, konstgjorda smakämnen, konserveringsämnen och färgämnen?
Varför tror jag nu detta?? Jaa, för att jag försöker gripa efter minsta lilla halmstrå som innebär hopp.
Tandläkaren, som gjorde de tre bautastora biopsierna som fick sys på tre ställen i munnen, kunde inte ge mig ett enda vettigt svar på frågan: Vad gör man åt detta??
Mag-tarm-läkaren såg ingenting på tarmar och i magsäck (vilket jag till en början såg som endast positivt) Så vad är det då han råkat ut för, gossen...
 
Oralfacial granulomatos, förkortas OFG. En sjukdom som är väldigt sällsynt. Den drabbar ca 0,1 % av befolkningen. Diagnostiseras oftast alltför sent in i sjukdomen. Sjukdomen är starkt förknippad med Chrons sjukdom (en kronisk inflammation i tarmen).
Symtomen är svullna läppar och insida kind, munvinkelragader, tjockt, bulligt tandkött som går ner en bit på tänderna.m.m.m.
Nu har jag försökt förklara på ren svenska..
Min egen svenska säger DET ÄR SÅ JÄVLA ÖVERJÄVLIGT ATT DENNA GOSSE SKALL BEHÖVA DRABBAS IGEN!!!!!!!
Varför? Varför?? Varför???
Adrian har tydligen inte fått Chrons ännu, men risken är väldigt stor att den kommer inom kort. Och eftersom inte Chrons finns ännu så vet ingen hur vi skall bota denna OFG.
Hur mycket ska man orka?

En vecka kvar...

Dylan trivs på ön :)
 
 
Tvagning!
 
 
Badkarsrace..
 
 
Älskade Bockön <3
 
 
 
Ja, nu är det snart bara en vecka kvar av min fyra veckors semester. Det känns som jag varit ledig i hundra år eller två dagar. Idag är huvudet lite tungt efter att ha ränt ute och haft kul på festivalområdet till alldeles för sent, igår. Nöjd med endast en dag faktiskt. Ikväll blir det sova tidigt och i morgon drar vi ut på böljan.
I morgon skall Adrian stå på prispallen som tvåa i badkarsracet. Så himla glad och mallig!!
Hittade lite bilder från vår sommar :)





Vi har haft nöjet att ta hand om barnbarnen Kenneth och Konrad(Konny) i sommar :)
 
 
 
 
 
Dalacrossen
 
 
Barbarnen trivs också på ön :)
 
 
En tur till Norrsten
 
 
Träffade "farmor" <3
 
 
 
Tog hem fiskar
 
 
Fina bästa John med på ön såklart <3
 
 
Adrian och Viktor fick turas om att åka med Stefan i hans thundercat
 
 
Konny och Kenneth <3<3


 
Adrian tar Sture på en tur med Irmas båt
 
 
...och sen Freja i jerryn :)
 
 
Finaste gossen!!!
 
 
Brudarna :D (nej jag är inte lik min mamma :D )
 
 
Fladdermus som kommit vilse!
 
 
Kenneth <3
 
 
Mmmmmm!
 
 
Min fina Marika kom ut ett par dar
 
 
Viken
 
 
En bild säger mer än tusen ord!!!
 
Ha en fortsatt bra helg mina vänner
Kram
 
 
 
 

Tjäääna!!!

Tjena Hej.
Jag fick en fråga idag om jag inte kunde börja blogga igen... En vän tyckte att jag hade så mycket att berätta.. Eller rättare sagt mycket jag behövde få ur mig. Det är nog kanske sant. Och jag älskar att skriva. Så varför inte... Jag provar väl igen då. Typ tre år sedan sist.
En del har hänt sen dess. Jag har pluggat. Blivit tandsköterska. Fått världens bästa jobb, med världens bästa jobbarkompisar <3 Jag älskar mitt jobb. Och jag kommer bli världens bästa tandsköterska. Med tiden... :) Det är jättemycket att hålla reda på och lära sig. Men sjukt kul!
Dessutom har ju Adrian blivit av med sin track!!!! Som vi hade längtat och väntat på den dagen. Den blev så fantastisk som vi hade väntat oss!!!
Frid och fröjd alltså.
Då kommer nästa smäll. Såklart. Borde jag ju fattat.
Så här är det. Adrian har ju haft ont i magen i typ hela stt liv. Vi har tagit glutenprover, vi har tagit blodprover.. Han är mager, torr i huden, trött, orkeslös, ledsen, håriga armar(får man av näringsbrist), dåliga järnvärden, blod i avföringen. Ingen har någonsin tagit detta på allvar. För han har haft sin track, sitt lymfangiom och sina andra problem...
Sen 2011 har han dessutom haft rött tandkött som bara blivit värre och värre. -Borsta bättre säger tandläkaren. Hans läpp svullnar. -Beror på att han munandas säger tandläkaren. Borsta bättre. Stäng munnen. Han har blåsor, var och bulligt tandkött. Borsta bättre säger tandläkaren...
Jag utbildade mig som sagt var till tandsköterska för ett år sedan. Jag tog med gossen till Min tandläkare. Detta beror INTE på tandborstning säger han. Jag begär remiss till sjukhustandvården. -Nej, borsta bättre säger tandläkaren... MEN VAD I HELA HELVETE!!!!!!
Efter mycket om och men, får vi komma till sjukhustandvården. Hon tittade på honom i ca 30 sekunder. Hon frågade Adrian; - Hur mår magen?????
-Jo bra säger Adrian (som säkert inte vet hur man ska må) men jag bajsar ju blod...
Så NU rullas allt upp igen. Sjukhus. Sövningar. Prover. Mediciner... vad vet jag. Ingenting. Ångesten kommer som ett brev på posten...
Vi har tid på måndag för en gastro-koloskopi i narkos. Jag vet inte ens om jag törs höra vad gossen nu fått för sjukdom. Vad som kommer hända.
Han har säkert inte fått nån näring i kroppen de sista fem-sex åren. Därav alla dessa symtom...
-Ja, men nu kan det ju bara bli bättre säger någon för att muntra upp.
-Nu kommer han bli bra säger en annan.
- Deppa inte ihop säger en tredje..
Adrian själv sa så här till mig.
-Mamma, det finns de som har det värre...


Over and out <3 <3 <3

nu jävlar!!

Japp! Idag har jag införskaffat telefon nummer 578 känns det som. Hade jag haft problem med särskrivning hade ni trott att det var mitt telefonnummer som var 578, men nu är det alltså antalet telefoner jag menar. Jag överdriver såklart, men detta är vad jag minns och jag förlorar alltid i memory! ! : en telefon i kaffekoppen, en telefon i marken, en telefon i toaletten ( upptagen, men vattenskadad) en telefon under bryggan på Bockön, en till telefon i toaletten, nerspolad! En telefon i asfalten, lagas för dyra pengar. Samma telefon får ett dyrt supermegatjockt skal. Åker i asfalten.
Död!!!
Suck!!
Idag har jag då alltså köpt telefon nummer 578..?

Jag har inte bloggat på ett år nu..

Varför? Jag vet inte.. Jag älskar ju att skriva. Egentligen. Hur ser livet mitt ut nu då? Jag har fått ett underbart fint hus (snart klart) Jag jobbar i Snesslinge, jag har blivit gudmor till Sture.. Jag cyklar till jobbet. Jag har gått upp sju kilo(!!) Hmm.. Ska jag försöka få till lite på bloggen också..?

Sista kvällen med gänget!

Ja ikväll var det ju då tillochmed efterrätt efter lunchen (ananaspaj) och underhållning efter middagen!
Men dagen började förstås med potatisvattnet kl 07.15 och sedan ett gympapass en kvart efter. Underbart :)
Det är inte lika underbart när damen ( som dessutom är sååå fiiin av sig) framför en på gymnastikgolvet lägger av en brakare varje gång hon böjer sig fram eller åt sidan. Magarna blir ju inte så där lajbans med alla dessa grönsaker och bönor, och det kanske inte är så lätt alla gånger att hålla igen.. men vad faan vid varje steg?? Det värsta är ju att hon sitter vid bordet bredvid vårt i matsalen också.. PRUUUTT!! Oj då..
Och vem får ett skrattanfall då?? Jag såklart. Passande? Nej!

Idag hade vi regn och riktigt ruskigt väder halva dagen, så jag passade på att läsa ut en bra bok! Askungar, av Kristina Ohlsson. Hon har skrivit fler bra böcker som jag också kan rekommendera..

Finns det nåt mer avkopplande än en bra bok?? Nää, tror inte det!

Det ska bli tråkigt att behöva skiljas från mina nya vänner och bordsgrannar Margareta och Cathrine :( Hoppas kanske vi kan ses någon mer gång!

Ja, nu får vi se då hur det blir när jag kommer hem till vardagen igen..
Jag har lovat mig själv att försöka tagga ner lite.. Jag ska delegera mera.. Inte tro att jag är världsbäst på allt. Äta lite bättre och motionera lite mera.
Och såklart hoppas att jag snart får komma tillbaka hit till underbara Masesgåreden :)
Kram & Godnatt

Zzzzz...

Hallo!!
Idag har jag då alltså (inte) firat min födelsedag på Masesgården. Det gick alldeles utmärkt det med :) Eftersom jag sitter tillsammans med två väldigt trevliga och fina tjejer, från Singö faktiskt, fick jag tillochmed ett litet paket :) En påse nyttiga och goda pecannötter :) Det ni!!
Idag hade vi vår sista kurs också. Nu har jag mycket att renskriva och smälta tills jag ska åka hem. Min man är livrädd för att bara få grönsaker på tallriken i fortsättningen ;) Det kan han gott få vara..

Både igår och idag har jag varit så fruktansvärt trött! Beror det månne på kaffebrist eller proteinbrist?? Inte tebrist i vilket fall :D

Nej nu ska jag gotta mig i en bra bok jag lånade här och som borde vara utläst till på lördag morgon, för då bär det av hemåt :)

Kram

Allt jag skrev nyss, försvann :(

Hrmf!! Så irriterande med datorer!!!
Får försöka återberätta lite kort vad jag skrev då.. Morgonpromenad längs Siljan i morse innan det var dags att besöka den kända och mycket duktiga, men ack så tråkiga naprapaten Ole.. Eller så hade han en dålig dag, för jag hörde faktiskt honom svära och låta illa då jag närmade mig hans mottagning. Han höll nog på att fälla upp sin bänk eller dylikt och hörde inte att jag kom. Nåväl. Jag hade en hel radda med låsningar längs hela ryggraden, plus att bäckenet var i låst läge. Jag fick lägga mig på mage och han drog i mina fötter.
-Det vänstra benet är för långt, konstaterar så Ole.
-JAA, utropar jag glatt, ett långt ben, det har jag aldrig haft förut..
Inte ett svar... Suck. Skit i det då surgubbe tänkte jag.. Som tyckte att jag var förfärligt rolig.
Sen var det dags att få nacken bruten. Då blir jag ju pissnervös såklart (hatar att få nacken bruten)
- Var gör du av alla patieneter du bryter nacken av då? frågar jag. Kastar du ut dom här på bakgår´n?
Då fick jag iaf höra vår käre naprapat skratta :)
Ett-Noll till mig ;)

Nu hade jag ju också tänkt att berätta om min timmes långa färd upp till Granberget, men det orkar jag inte. Jag blir trött av att bara tänka på den. Jag gick iaf i en timme i en brant upförsbacke som aldrig ville ta slut. Och jag hade aldrig en aning om hur lång väg det var kvar, det gör liksom resan ännu längre..Men som ni vet har jag ärvt min mors envishet och gav mig inte förrän jag var uppe! Aj mitt arsle! Det gick lättare nerför sen.. förutom ett rejält skavsår på tån ;)
Nästa gång tar jag bilen upp om jag vill se på utsikten!!
Kram Jessica 41 år :)

Oj! Stressigt att vara på hälsohem :D

Jaa, det är väl underligt! Men det är ju såå mycket jag vill hinna med då jag är här och dessutom betalat en förmögenhet för det.. Jag har hunnit med en föreläsning om Träning, nära och hälsa, ryggjympa, stavgång och veckans kurs som handlar om Det goda livet.. Plus två bamsemåltider..
I kväll har jag tagit ledigt från föreläsning om rygghälsa (hörde den förra året) för att räkna lite matte. Vill inte! Kan inte. Måste! SUCK!!
Inte nog med det så har vi blivit plåtade av tidningen Topp hälsa idag. En tjej från tidningen är här och gör reportage denna veckan :D En lite mindre tränad fotograf tog bilen dit vi andra skulle gå med stavar, för att fota oss. Ska bli kul att se de bilderna sen (inte) .
Nej nu åker datorn bort, och matteboken fram!!
Hej & Puss

På plats igen!!

Ja, det var ju här allting började en gång i tiden.. Jag skulle åka på "hälsoresa" och vill dela med mig av mina upplevelser. Sen fortsatte jag skriva när jag kom hem, flitigt i början och sen glesare och glesare..
Nu skyller jag mycket på Facebook, att jag inte skriver.
 
Ja, men nu är jag då tillbaka på Masesgården, för tredje gången. Denna gången ca sju kilo tyngre och med endast 30 % av konditionen i behåll. Hur kunde nu det ske..??
Någonstans på vägen tappade jag bort mig själv och hur jag vill leva. Jag har aldrig träffat en mer stressad människa än jag själv. Jag skulle nog aldrig orka umgås med en sån som jag.
 
Jag kan inte säga Nej.
Jag tar på mig alldeles för mycket, av allt.
Jag är ständigt på väg till nästa grej, om inte annat i tankarna.
Jag känner mig alltid virrig och superstressad.
Jag vill så himla mycket och hinner så lite.
Jag vill vara alla till lags.
Jag tror inte att andra klarar av någonting bättre än jag. Lika bara att jag fixar det!!
Jag ska alltid låta så suuuperpositiv, när jag egentligen bara borde säga ; Nej, det kan jag inte ta beslut på nu. Kan jag återkomma om ett par dar??
 
Och det värsta av allt. Det är bara mitt eget fel och det är bara jag som kan ändra på det... Jobbigt. Det hade varit lättare att skylla på någon annan. Suck.
 
Så! Nu är jag här!! Denna veckan skall jag bara tänka på mig själv. Få maten serverad, träna, sova och försöka ta tag i min matematikkurs ;) Och kanske blogga liite..
 
 

Jodåsatte..

Jag har ju varit ut några dar och "jobbat" på ön igen.. Sist jag var där ( 14 dar sen) gjorde jag såå himla fint! Städade ur stugan, klippte hela stora gräsmattan med mördargräsklippar´n och trimmade hela vägen ner till sjön plus alla ytor nere vid bryggan. Kom så ut i torsdags efter två veckor och det ser ut som om ingen varit där sen i november.. Glad blir man INTE! Hur i hela helvete kan gräs växa så fort??
Ja ja.. På´t igen ba.. Men denna gången hade jag en väldigt god vän, Johan Wahlström, som åkte hela vägen ut för att leverera min egen klippare och trimmer! Dessutom så klippte han åt mig också..
Ut igen igår också för att fortsätta det jag inte hann med på torsdagen.
Jag kan ge ett råd; Gå inte i bikini då ni ska trimma där det är mer sten, pinnar och kottar än vad det är gräs! jag är blästrad! Tillochmed i ansiktet.. AJ! Men vad gör man inte för att få bränna sig lite på ryggen ;)
Iallafall.. Igår när jag skulle ut så hade jag ingen bil att ta mig till båten med. Dylan ville ju absolut åka med så jag frågade Julias Johan om han kunde skjutsa ner mig till båten, med katt och packning. Lite bråttom kan man ju få, då man ska få skjuts.. När jag åkt ut en bit upptäcker jag att jag glömt mobiltelefonen hemma.. SUCK!!!!! vad göra?? Äsch.. Mobil klarar man sig utan, tänkte jag i ca 1,5 sekunder till det slog mig att OM det händer nåt kan jag inte få tag på nån, båten kan paja eller vad som. Dessutom var jag ju tvungen att få bli hämtad på kvällen vid kavarö eftersom jag hade en katt med mig också. SUCK igen.. Ska jag åka in till hamnen och gå upp till Brunnsgatan? Ska jag ta mig till farfars brygga och gå upp och ringa? Nej deras båt ligger inte inne.. Jag vänder och lägger till vid Sunnanö campingen. Går upp och får låna telefonen. Ringer mamma.. Inget svar ( såklart) Ringer Annelie, som inte kan komma ifrån.. Hjälp, vem ringer man när man inte kan ett enda telefonnummer i huvudet??? Då säger ängeln som äger själva campingen; Ta min bil och åk hem och hämta telefonen : ) : )
Asså va?? TACK SNÄLLA!!!!! Jag älskar snälla människor!!


Jaha ja..

Hej Hej!
Det var ett tag sen va? Jo, man har ju jobbat ett tag och haft liite mycket att göra vetni..
När John ( Adrians assistent) kom och lämnade hem Adrian i fredags sa han; OJJ!! Har du städat??
He he.. Det var min första dag mellan två jobb :)
Ja, nu har jag ju då varit på Gimo Sim och Sporthall i nio månader och huset har fått gro och leva sitt eget liv under den tiden. Och bloggen vet jag inte ens själv när jag var in på sist. Mycket har väl hänt sen sist???

Jaa, nu kommer jag inte på ett dugg bara för det.. Men jag looooovar att försöka ta mig tid att skriva lite då och då.. Här är iaf underbara bilder på allas vår älskling då jag tog honom på bar gärning idag :)





Snacka om att ha det bra!! Och han vet mycket väl att det är förbjudet att sova i vår säng :)

Det skiter sej ibland, men hoppas det löser sej sa han som sket i slasken..

Ja, nu var det ju då min jobbarhelg och vädret såg tillochmed ut att bli trist. Kanot! Trodde jag.. 
Men i natt blev gossen riktigt dålig!! :( Febern var så hög att han bara låg och flämtade och yrade, med värsta tillhörande huvudvärk! Stackars, stackars liten!! Inte kul för en mamma att åka till jobbet då! Det kommer alltid så tvärt på den ungen. Ingen förvarning alls..
Jag ringde till sjukvårdsrådgivningen innan jag for och när dom också lät oroliga kändes det ännu sämre att bege sig till Gimo :(  Om inte huvudvärken blev bättre så ville dom att vi skulle komma in.

Adrian frågade mig med fyrtiograders feber; Mamma jag vill vara hemma från skolan idag. Får jag det...?

Jag jobbade till klockan blev två, sen kom en vikarie och bytte av mig. Pust!! Tur att det finns snälla människor ibland :)
Lilla lilla tuss! Han är ju inte annars den direkt lugna sorten, men nu är han totalt däckad. Kan det vara influensan tro?
Ja ja.. I morrn blir det iaf arbete mellan 8.00 och 21.30. Då får grabbarna reda sig bäst de vill och kan..
Det borde ju vara värst det första dygnet, väl..? Och pappan är så duktig han me ;) Men det är bra blödigt att vara mamma. Så är det bara..

Jag minns så väl när jag var liten och var sjuk. Då fick jag sockerdricka och serietidning :)
Det var riktigt lyxigt ska jag säga! Och så minns jag när jag fick "äggsjuka" (urinvägsinfektion) Jag och pappa satt en hel dag på sjukhuset för att jag skulle kissa i en burk. Jo tjena. Kissa på beställning har aldrig varit min starka sida :D Gick inge bra alls :)

Nu måste jag nog få dra en fräckis! Mormor köpte "den barnförbjudna" dassboken till Julia..

" Bonden Roland blev änkling på äldre dar men hade fortfarande sexdriften kvar. När han träffade grannen Lennart, som hade blivit änkling flera år tidigare, frågade han hur han löste det hela när frun var borta.
- Jag brukar ta suggan, svarade Lennart.
Några dar senare träffades de två igen och då var Roland sårig och blåslagen i ansiktet.
-Vad har hänt? frågade Lennart.
-Jo, jag gjorde som du sa, men suggan blev ilsken när jag vände henne på rygg, så hon sparkade och bet mig.
-Men varför var du tvungen att vända henne på rygg då?
-Jag tänkte att det skulle vara mysigt att pussas lite också.. 

:) Go´kväll kära vänner.. 



Dagarna dom går och går, efter varandra.. fredan försvann!

Jag gillar verkligen mitt jobb, det är inte det. Men att jobba till 21.30 nästan varje fredag börjar bli segt. Jag kommer hem ca 22 och resten av familjen har redan somnat framför TVn. Helgen blir såå kort. Bara var tredje fredag jobbar jag dag, men då jobbar jag istället hela helgen.. Just fredag är verkligen fredag. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara.
Såja. Nu har jag fått klaga lite. Och jag ska väl också tala om att just jobbet en fredagkväll är väldigt trevlig och rolig i sej! Så det är inte det...

Ja, som sagt var består livet just nu av att jobba, hämta och lämna Adrian, städa, laga mat och städa och tvätta och städa och tvätta och laga mat och... Hack i skivan ;D  Märk väl att jag inte nämner DISKA, för det gör diskmaskinen åt mig nu. En diskmaskin är ungefär som ett litet skåp med två hyllor i där man ställer in sin smutsiga disk. Sen, efter ca 2 timmar och 40 minuter piper den till och då är disken så fin och ren!  Jag vill verkligen göra reklam för denna nya uppfinning!!! VA?? Vet ni vad det är??? Inte ny? Jaja jahaja. För mig är den väldigt ny :D

Jag hinner iaf  inte sätta mig ner och skriva i bloggen som jag skulle vilja. Synd. Har nog tappat alla mina "läsare" vid det här laget :( Men det är väl så här livet är för de allra flesta. Vad har då hänt här på Brunnsgatan? Förutom att jag just fick plocka upp en STOR JÄVLA HUNDSKIT I GRINDHÅLET.. Tur att jag inte använder svordomar, för då hade det nog låtit så här; helvetes jävla gubb eller kärringjävlar som inte kan plocka upp den äckliga skiten efter sina underbara husdjur. Eller tur man inte är en djurmisshandlare, för då hade man väl hoppat på första bästa hund och slagit den till hjärnblödning eller nåt.

Adrian har fått en ny assistent i skolan och på fritids! Han heter John Nyström, är snart 22 år och bor i Snesslinge. Inte nog med att han är trevlig och snäll. Han tävlar i enduro också :)
Vi satte ut en annons då Madde talat om att hon ville tillbaka till Uppsala, till sitt gamla jobb. Vi fick en hel drös med ansökningar, men bestämde oss för att det var dags med en kille till Adrian. John kände vi igen lite sen tidigare genom crossen och bestämde oss för honom. Han kändes intresserad och seriös. Nu hoppas vi bara att han ska trivas hos oss och att han och Adrian ska komma bra överrens.

I går begav vi oss till Uppsala och Akademiska sjukhuset, avd 79 för trackbyte. John, jag och Adrian. Adrian har tagit för vana att alltid köpa korv utan bröd, på tallrik när vi kommer till sjukhuset. Igår hann vi som vanligt inte mer än in förrän han stegar fram till cafetriadisken. Tjejen som jobbade tittade på honom, log och frågade om han ville ha korv, utan bröd, på tallrik :D Det spelar ingen roll att vi inte varit där på några månader. Dom minns honom och vad han vill äta :)
Adrian vet ju att han får köpa en leksak efter vi varit på sjukhuset. Igår skulle vi inte bara göra trackbyte utan även kolla öronen och göra ett hörseltest. När han sitter i stolen och Arne kollar i öronen på honom sätter han upp två fingrar i luften. Snacka om förhandling ;) Det betyder TVÅ undersökningar= två leksaker... Inte dum kille det där inte!

Tänk att vi äntligen fick lite vinter i år också!!! Underbart! Och det som var det roligaste var att vintern hade vårkänslorna med sig. Jag fick ut och skotta och göra så fint i onsdags. Tur att jag hade ledig dag då. Skidor har vi hunnit med också. Rulle åkte så mycket att han hade svårt att gå i ett par dar sen. Ljumskarna känns liksom efteråt om man inte är van..

Adrian största intresse nu är skridskor och hockey med stort H.. Han åker minst en gång per dag, men helst fler.. På tisdagar och torsdagar är det träning i Östhammar och alla de andra dagrna hänger han uppe vid rinken här i Öregrund. Det senaste nu är att INTE ha jacka och täckbyxor när man åker, utan långkalsonger och jumpabyxor plus tjocktröja. Så har de stora grabbarna nämligen... Och det är målet i livet, att bli och vara som dom :D

Sist och slutligen söker och efterlyser jag en sak jag tappat bort och omöjligt kan hitta igen!!! Hjälp mig någon som kan veta var jag lagt den... MIN MOTIVATION till träning och sunt leverne... Totalt puts väck. Sist jag såg den var i augusti någongång.
Om någon hittar den eller vet var jag lagt den, eller möjligtvis vet var man kan fixa en ny, hör av er till mig är ni snälla. Jag betalar bra för en ny eller bättre begagnad också ;)

Det är ingen idé att jag lovar på att bli bättre på att blogga igen. Jag har svårt att hålla löften också...

KRAM Jessica Pessica Lingonben

RSS 2.0