lillasicka

... och jag har just haft min andra nära-döden-upplevelse!! (Ja, den första var i bergochdalbanan på Gröna Lund för tio år sen). Men denna gång var det inte nån lek ska jag säga!! Jag åkte alltså ut till Korssär igår mitt på dan för att jag var bjuden till Anniki som skulle ha en liten tjejfest. Jag hade aldrig kört dit själv, men Rulle och jag har åkt där en gång så han hade visat hur jag skulle åka. Det ligger ca 15 minuter från Bockön. Allt gick bra. Vi åt gott och hade det allmänt trevligt. Det blev ganska mörkt så jag hade bestämt mig för att sova kvar eftersom det är svårt att köra båt i mörker. Men timmarna gick och helt plötsligt insåg jag att det faktiskt började ljusna igen. Klockan var ca halv tre på morgonen. Det är ju alltid skönare att sova och vakna i sin egen säng så jag beslöt mig för att åka till Bockön och sova. Sagt och gjort. Sa hejdå till de andra och drar iväg.. Det blåste lite grann, men absolut ingen fara. Tills jag passerat Killingasundet och kommer ut på det "öppna havet"... Det gick så höga vågor och det blåste så hårt att jag trodde min sista stund var kommen!!! Där sitter lilla jag i aktern på båten, vågorna var säkert högre än jag själv är lång. Fören stod rakt upp. Jag kunde inte stå med faran för att ramla över bord och jag kunde inte sitta för jag såg absolut ingenting.. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv någongång, alltså för mitt eget liv. Det kändes som om båten skulle slå runt.  Saktade jag ner höll jag på att blåsa upp på land och att gasa på var inte att tänka på. Jag tänkte bara; Vad i hela helvete gör jag här? Mitt i natten? Riskerar mitt liv för, vadå?? Att sova i min egen säng?  Jag lyckades vända båten och åkte tillbaka till Korsskär. Jag var så rädd att jag skakade i hela kroppen!!!
Jag hade ångest hela natten för vad som hade kunnat hända. Jag var jätterädd för att åka samma tur på morgonen, men det gick bra. Läskigt var det nu också, för det blåste bra mycket där ute, men natten hade varit värre! Usch och Fy!!! Förlåt alla nära och kära, jag ska inte göra om ét...

Tack Anniki för en jättetrevlig kväll!!!

Väl hemma fick Rulle och Adrian komma och möta mig vid bryggan. Adrian passade på att ta sig ett dopp. Härligt :) Denna gång så klädde jag själv inte av mig(om jag gör en jämförelse med Berkinge häromdan) utan han fick bada "själv" och han fick ta eget ansvar att inte få tracken under vattnet. Det funkade jätte bra och han var mycket lugnare. Dags att mamma slutar att jaga och hjälpa till hela tiden. Gossen blir ju bara värre då...

Fick tvinga på honom ett par kalsonger så vi kunde knäppa kort...


Gossen hittade ett par simglasögon på stranden :)