Är det vår, sommar eller höst??
Ja, ena sekunden av med kläderna och svettas. Andra stunden paraply och galonisar. Och alltid vindskyddet med! Hy haan vad det blåser.
Jag skulle kunna tänka mig riktig sommar snart. För nu. Just idag har jag vaxat klart båda båtarna :) Okej. Bottenmålningen är inte gjord, jag vet. Men om vi ger det en eller två dar, så kanske vi kan sjösätta sen!!! Aj lavv itt!
I övrigt på Brunnsgatan så rustas här för kalas. Igen. Nu är det Julias tur! Våran lilla skitungeflicka tar studenten på onsdag!!! Hon som var en liten plutt på fyrtiosju centimeter och knappa tre kilo har nu gått klart sina tretton år i skolan :) Och vad jag antar och tror, inte med dom allra sämsta betygen heller! Det är mammas flicka det ;)
Som hon kämpat, slitit, gråtit och övat är hon verkligen värd en alldeles egen dag :)
Och första skolföräldrarmötet för lillskitunge-Adrian har jag varit på i veckan också! Tänk att han nu då ska börja skolan, precis när Julia slutar den.. Som jag sagt förr; Jäkligt taskig planering! Men det är det värt ;)
Jag vet inte hur vi ska få ihop det här med morgontrött son med att skolan ska börja 08.00 varje morgon. Suck. Varför plåga barnen redan då dom är sex år unga att gå upp kl 7. Jag menar, okej nu när det är ljust ute och fåglarna kvittrar. Men tänk november.. december.. januari.. februari.. Inga fåglar vakna då inte.. Hy haan! Men som sagt. Han har ju bara tretton år framför sig i skolan ;) Vi får se ljust på saken. Och sen har han ju bara 50 år kvar att jobba efter det han gått ut skolan!! Tänk positivt, tänk positivt, tänk po...
David då? Älskade mellanskitungen har ju så smått återupptagit sitt crossåkande igen. Till sin pappas stora förtjusning. Då fick ju jag en anledning att inte sluta äta på naglarna. Nu ska man alltså sitta här och vara orolig och nervös igen. Suck. Jag trodde den tiden var förbi.. Nu i helgen är det första tävlingen på flera år. I Linköping. Nästan granngårds? Eller inte.
Ja ja. Små barn små, billiga leksaker. Stora barn stora, dyra leksaker.
Jag skulle kunna tänka mig riktig sommar snart. För nu. Just idag har jag vaxat klart båda båtarna :) Okej. Bottenmålningen är inte gjord, jag vet. Men om vi ger det en eller två dar, så kanske vi kan sjösätta sen!!! Aj lavv itt!
I övrigt på Brunnsgatan så rustas här för kalas. Igen. Nu är det Julias tur! Våran lilla skitungeflicka tar studenten på onsdag!!! Hon som var en liten plutt på fyrtiosju centimeter och knappa tre kilo har nu gått klart sina tretton år i skolan :) Och vad jag antar och tror, inte med dom allra sämsta betygen heller! Det är mammas flicka det ;)
Som hon kämpat, slitit, gråtit och övat är hon verkligen värd en alldeles egen dag :)
Och första skolföräldrarmötet för lillskitunge-Adrian har jag varit på i veckan också! Tänk att han nu då ska börja skolan, precis när Julia slutar den.. Som jag sagt förr; Jäkligt taskig planering! Men det är det värt ;)
Jag vet inte hur vi ska få ihop det här med morgontrött son med att skolan ska börja 08.00 varje morgon. Suck. Varför plåga barnen redan då dom är sex år unga att gå upp kl 7. Jag menar, okej nu när det är ljust ute och fåglarna kvittrar. Men tänk november.. december.. januari.. februari.. Inga fåglar vakna då inte.. Hy haan! Men som sagt. Han har ju bara tretton år framför sig i skolan ;) Vi får se ljust på saken. Och sen har han ju bara 50 år kvar att jobba efter det han gått ut skolan!! Tänk positivt, tänk positivt, tänk po...
David då? Älskade mellanskitungen har ju så smått återupptagit sitt crossåkande igen. Till sin pappas stora förtjusning. Då fick ju jag en anledning att inte sluta äta på naglarna. Nu ska man alltså sitta här och vara orolig och nervös igen. Suck. Jag trodde den tiden var förbi.. Nu i helgen är det första tävlingen på flera år. I Linköping. Nästan granngårds? Eller inte.
Ja ja. Små barn små, billiga leksaker. Stora barn stora, dyra leksaker.
Ibland är det faktiskt inte rättvist..
Nej. För i veckan har det varit strålande sol och då har jag ju såklart suttit inlåst på kurs. I helgen ska det bli FEM GRADER och REGN!!!! Jag har ingen lust att fixa båtarna med galonisar på. Ska ringa till Pohlman och klaga.
Jo, nu då för alla nyfikna som suttit bänkade framför TV apparaterna och bara väntat på att få höra om den förvirrade kvinnan som gått vilse, nerbajsad, på stockholms gator. Tji fick ni. Hon klarade sig alldeles utmärkt. Men så slapp hon ju åka tåg och tunnelbana.. Företaget bjöd på taxi till och från Täby :) Det ni.. Skulle ha varit Östhammars kommun det.
Och en sak har jag lärt mig. Jag är såå glad att jag bor i Öregrund :)
Ni som inte har facebook ( stackare, hur ni nu klarar er? ) har nog inte sett den här bilden idag :)
Nej, nu tror jag minsann att jag ska dra till Kons.. nej ICA får det bli idag!!
Hej Hej
Jo, nu då för alla nyfikna som suttit bänkade framför TV apparaterna och bara väntat på att få höra om den förvirrade kvinnan som gått vilse, nerbajsad, på stockholms gator. Tji fick ni. Hon klarade sig alldeles utmärkt. Men så slapp hon ju åka tåg och tunnelbana.. Företaget bjöd på taxi till och från Täby :) Det ni.. Skulle ha varit Östhammars kommun det.
Och en sak har jag lärt mig. Jag är såå glad att jag bor i Öregrund :)
Ni som inte har facebook ( stackare, hur ni nu klarar er? ) har nog inte sett den här bilden idag :)
Nej, nu tror jag minsann att jag ska dra till Kons.. nej ICA får det bli idag!!
Hej Hej
PUUUST!! Barnkalaset över för det här året :)
Ååh, vad skönt!! Och det gick så bra.
Jag ska vara helt ärlig. Jag gillar inte att hålla i barnkalas. Neej, usch. Jobbigt! Läskigt!! Och ändå har jag jobbat med barn i femton år. Det hjälper inte.
Adrian ville ju som vanligt bjuda hela Öregrund på sitt kalas. Förra året fick han bjuda sin dagisavdelning och vi hade ett stort (läskigt) kalas i sporthallen, men i år sa mamman; Nej! I år blir det bara killarna. Det kom fyra stycken och vi hade det så trevligt och roligt :) Adrian hade beställt toast och (mjölkfri) glass. Efter det hade vi skattjakt i trädgården :)
Innan gästerna kom sa gossen;
- Det är faktiskt svårare än man kan tro..!
- Vadå??, säger jag
- Att tacka för presenten. Man tror att det ska vara så lätt, men sen är det faktiskt jätte svårt..
Ååå, lilla tussen. Sånt går han och ororar sig för :)
Jag går också och oroar mig just nu. Inte för att inte kunna tacka. Nej, för att åka tåg och tunnelbana alldeles själv i den kungliga huvudstaden. Joo, jag ska på arbetsledarutbildning i Stockholm på tisdag och onsdag. Eftersom jag inte törs köra ända in till stan så får jag sova hos kompis Cecilia, i Täby. Skitbra tänkte jag. Tills jag kom på att jag faktiskt måste åka in till självaste stan både tisdag och onsdag. Och tillbaka. Själv. Med tåg OCH tunnelbana. Helvete. Varför finns det inga direktbussar eller nåt? Skitläskigt ju.
Inget lokalsinne har jag heller. Och en tendens att bli skitnödig så fort jag går vilse.. Oj, hur ska det bli??
Undrar vad det kostar att åka taxi... Suck.
Kolla gärna på lokaltevenyheterna på tisdag och onsdag om dom säger nåt om en förvirrad kvinna som har skitit ner sig ute i Tensta, Haninge eller Kungens kurva. Då är det bara jag som inte hittat till kursen.
Jag ska vara helt ärlig. Jag gillar inte att hålla i barnkalas. Neej, usch. Jobbigt! Läskigt!! Och ändå har jag jobbat med barn i femton år. Det hjälper inte.
Adrian ville ju som vanligt bjuda hela Öregrund på sitt kalas. Förra året fick han bjuda sin dagisavdelning och vi hade ett stort (läskigt) kalas i sporthallen, men i år sa mamman; Nej! I år blir det bara killarna. Det kom fyra stycken och vi hade det så trevligt och roligt :) Adrian hade beställt toast och (mjölkfri) glass. Efter det hade vi skattjakt i trädgården :)
Innan gästerna kom sa gossen;
- Det är faktiskt svårare än man kan tro..!
- Vadå??, säger jag
- Att tacka för presenten. Man tror att det ska vara så lätt, men sen är det faktiskt jätte svårt..
Ååå, lilla tussen. Sånt går han och ororar sig för :)
Jag går också och oroar mig just nu. Inte för att inte kunna tacka. Nej, för att åka tåg och tunnelbana alldeles själv i den kungliga huvudstaden. Joo, jag ska på arbetsledarutbildning i Stockholm på tisdag och onsdag. Eftersom jag inte törs köra ända in till stan så får jag sova hos kompis Cecilia, i Täby. Skitbra tänkte jag. Tills jag kom på att jag faktiskt måste åka in till självaste stan både tisdag och onsdag. Och tillbaka. Själv. Med tåg OCH tunnelbana. Helvete. Varför finns det inga direktbussar eller nåt? Skitläskigt ju.
Inget lokalsinne har jag heller. Och en tendens att bli skitnödig så fort jag går vilse.. Oj, hur ska det bli??
Undrar vad det kostar att åka taxi... Suck.
Kolla gärna på lokaltevenyheterna på tisdag och onsdag om dom säger nåt om en förvirrad kvinna som har skitit ner sig ute i Tensta, Haninge eller Kungens kurva. Då är det bara jag som inte hittat till kursen.
Ordkombinationer är roliga tycker Adrian 6 år :)
Som sagt var. Hemma låter det så här nu; Jävel-jävlar, jävla jävel, jävla jävel jävel, jävel jävel och jävla jävlar. Man kan också kombinera in andra ord tydligen; Jävla David, Julia-jävel, biljävlar och stoljävel.
Duktig och kreativ son vi har..
I morse när jag gjorde tårtorna färdiga frågade Adrian;
- Är det mjölk i tårtan??
-Jaa.. sa jag.
-Men då kan inte Axel äta den!!
-Nej, men på ditt barnkalas bjuder vi ju på glass..
- Jaha, men då får du köpa mjölkfri glass, för jag har kompisar som är laktosfria...
Så kan man också säga :)
Ja, idag har vi ju då kalas för fulla muggar!! Adrian vill ha mååååånga paket, så välkomna hit alla som är sugna på tårta :) Dock med mjölk i...
Hej Hej
Duktig och kreativ son vi har..
I morse när jag gjorde tårtorna färdiga frågade Adrian;
- Är det mjölk i tårtan??
-Jaa.. sa jag.
-Men då kan inte Axel äta den!!
-Nej, men på ditt barnkalas bjuder vi ju på glass..
- Jaha, men då får du köpa mjölkfri glass, för jag har kompisar som är laktosfria...
Så kan man också säga :)
Ja, idag har vi ju då kalas för fulla muggar!! Adrian vill ha mååååånga paket, så välkomna hit alla som är sugna på tårta :) Dock med mjölk i...
Hej Hej
Han lär sig något nytt varje dag..
... vår lilla prins! Som jag berättade förr så har han ju nu lärt sig att säga V ( Adrian har svårt med några konsonanter pga att han är lite sne och vind i munnen)
Häromdagen gick han och övade och övade och övade på att säga ett ord; Jävlar.
-Mamma, jag kan säga jävel, men inte jälar..
Men han övade på friskt under dagen och rätt var det var så kom det!! -Jaa, nu kan jag säga Jävlar också!!!
Det är pappas pojke det :)
Det jag funderar på är ju förstås om han måste visa alla sina nya kunskaper när vi ska till logopeden om fjorton dar.. Kanske ska öva på några fler ord..?
Annars här hemma väntas och längtas det till självaste födelsedagen med stort F. Gossen ska ju till att bli sex hela år, på onsdag!! Kan man fatta??? SEX år??!! Och var tog dom åren vägen? Vad har hänt under den här tiden?
Jo, vi köpte ju det här huset i oktober 2005 då Adrian var fem månader ung. Vi hade inte sovit många timmar under dessa första månader, men när vi flyttade in i huset så började också Katarina jobba natt hos oss. Jag kommer ihåg den första natten vi skulle få SOVA en hel natt. Eftersom vi inte hade rum så det räckte fick vi sova skavfötters (heter det så?) i klädkammaren uppe ( eller nja, skrubben rättare sagt) Tur att vi inte är så stora min man och jag.
Vi vaknade på morgonen halv sex, totalt mörbultade av en alldeles för tunn madrass, som dessutom inte fick plats på bredden, men UTSÖVDA!!
Ja, ingen som inte upplevt hur det är att vara vaken i typ fem månader i sträck, kan förstå känslan. Och också känslan av att våga lämna ifrån oss vår lilla bebis som inte kunde andas själv, utan hade ett rör i halsen att andas genom. Som inte kunde skrika eller ens få fram ett litet ljud. Som rosslade och behövde "sugas" hela tiden. Som kräktes och rosslade mer, hostade, kräktes, rosslade... Som skulle sondas varannan timme...
Ja, vad hade vi gjort utan vår Katarina??? Förmodligen legat på en låst avdelning iklädda tröjor med jääääätte långa ärmar...
Fyra nätter i veckan kom hon hem till oss i ett år, plus att Adrian fick komma hem till(och bli en del av) hela stora familjen Edvardsson en gång i månaden. Så att Adrian nu börjar spela fotboll är absolut inte vårt fel.
Jag vet vilka vi ska skylla på ;)
Vi älskar Er Familjen Edvardsson!!! Det finns inga som ni. <3 <3 <3
Vad har hänt mer under dessa sex år?
Adrian hade ju inga ljud alls nästan under sina första år. När man har track så passerar inte luften stämbanden på samma sätt. Ingen hade talat om för oss hur han skulle kunna göra sig förstådd i framtiden, men vi började iaf med "tecken som stöd" när han var ca 10 månader. En hel vinter satt vi och kuskade till Uppsala för att gå teckenkurs. Katarina, Görgen, Rulle och jag.. Alltså vilket språk!!! Alla människor borde få lära sig det. Framförallt alla bebisar! Adrian lärde sig (såklart) blixtsnabbt och kunde prata med oss mycket tidigare än han hade kunnat göra med ett "vanligt språk". Det är faktiskt mycket lättare att lära sig prata med händerna än med munnen! Och talet blir inte sämre för att man börjar med tecken, som vissa tror. Tvärtom. Och så fort talet kommer, lägger barnet ner tecknandet av sig själv. Lite synd ibland kan jag känna. Men vissa ord har vi faktiskt kvar :)
Jaa.. Adrian, allas vår lilla guldklimp ska fylla sex år och börja i förskoleklass i höst. Tänka sig.. Vi har en unge som tar studenten och en som börjar i sexårs..
Ja, inte att förglömma en som jag ska ut och övningsköra med och som håller på att lära Adrian alla crosstricks han kan ;)
Hur planerade vi det här tro...??
Nej, nu blev det ett sånt där långt och förvirrande inlägg i kväll. Hoppas att nån orkar läsa :)
Puss & Kram
Häromdagen gick han och övade och övade och övade på att säga ett ord; Jävlar.
-Mamma, jag kan säga jävel, men inte jälar..
Men han övade på friskt under dagen och rätt var det var så kom det!! -Jaa, nu kan jag säga Jävlar också!!!
Det är pappas pojke det :)
Det jag funderar på är ju förstås om han måste visa alla sina nya kunskaper när vi ska till logopeden om fjorton dar.. Kanske ska öva på några fler ord..?
Annars här hemma väntas och längtas det till självaste födelsedagen med stort F. Gossen ska ju till att bli sex hela år, på onsdag!! Kan man fatta??? SEX år??!! Och var tog dom åren vägen? Vad har hänt under den här tiden?
Jo, vi köpte ju det här huset i oktober 2005 då Adrian var fem månader ung. Vi hade inte sovit många timmar under dessa första månader, men när vi flyttade in i huset så började också Katarina jobba natt hos oss. Jag kommer ihåg den första natten vi skulle få SOVA en hel natt. Eftersom vi inte hade rum så det räckte fick vi sova skavfötters (heter det så?) i klädkammaren uppe ( eller nja, skrubben rättare sagt) Tur att vi inte är så stora min man och jag.
Vi vaknade på morgonen halv sex, totalt mörbultade av en alldeles för tunn madrass, som dessutom inte fick plats på bredden, men UTSÖVDA!!
Ja, ingen som inte upplevt hur det är att vara vaken i typ fem månader i sträck, kan förstå känslan. Och också känslan av att våga lämna ifrån oss vår lilla bebis som inte kunde andas själv, utan hade ett rör i halsen att andas genom. Som inte kunde skrika eller ens få fram ett litet ljud. Som rosslade och behövde "sugas" hela tiden. Som kräktes och rosslade mer, hostade, kräktes, rosslade... Som skulle sondas varannan timme...
Ja, vad hade vi gjort utan vår Katarina??? Förmodligen legat på en låst avdelning iklädda tröjor med jääääätte långa ärmar...
Fyra nätter i veckan kom hon hem till oss i ett år, plus att Adrian fick komma hem till(och bli en del av) hela stora familjen Edvardsson en gång i månaden. Så att Adrian nu börjar spela fotboll är absolut inte vårt fel.
Jag vet vilka vi ska skylla på ;)
Vi älskar Er Familjen Edvardsson!!! Det finns inga som ni. <3 <3 <3
Vad har hänt mer under dessa sex år?
Adrian hade ju inga ljud alls nästan under sina första år. När man har track så passerar inte luften stämbanden på samma sätt. Ingen hade talat om för oss hur han skulle kunna göra sig förstådd i framtiden, men vi började iaf med "tecken som stöd" när han var ca 10 månader. En hel vinter satt vi och kuskade till Uppsala för att gå teckenkurs. Katarina, Görgen, Rulle och jag.. Alltså vilket språk!!! Alla människor borde få lära sig det. Framförallt alla bebisar! Adrian lärde sig (såklart) blixtsnabbt och kunde prata med oss mycket tidigare än han hade kunnat göra med ett "vanligt språk". Det är faktiskt mycket lättare att lära sig prata med händerna än med munnen! Och talet blir inte sämre för att man börjar med tecken, som vissa tror. Tvärtom. Och så fort talet kommer, lägger barnet ner tecknandet av sig själv. Lite synd ibland kan jag känna. Men vissa ord har vi faktiskt kvar :)
Jaa.. Adrian, allas vår lilla guldklimp ska fylla sex år och börja i förskoleklass i höst. Tänka sig.. Vi har en unge som tar studenten och en som börjar i sexårs..
Ja, inte att förglömma en som jag ska ut och övningsköra med och som håller på att lära Adrian alla crosstricks han kan ;)
Hur planerade vi det här tro...??
Nej, nu blev det ett sånt där långt och förvirrande inlägg i kväll. Hoppas att nån orkar läsa :)
Puss & Kram
