Kreativa barn..!!
För övrigt har vi varit till Gimo och badat idag; Jag, Julia och Adrian. Det blev bara två "kallsupar"! Han är ju som sagt inte såå lugn i vattnet den ungen, trots sin track!! Men roligt har han :)
Jag fick klartecken från vårt assistansbolag nu i dagarna att vi kan åka på semester med Adrian och få en del av resan betald från hans assistanspengar. ( för er som nu ev känner sig det minsta avundsjuk så byter jag gärna!!) När jag berättade för Adrian att vi kan åka på semester utomlands så lägger han huvudet på sne´, tittar med myndig blick på mig och säger; -- Då vill jag åka till Taljand( obs, uttalet)
Asså va?? Jäkla snobb!! :) Nej, en vecka på Cypern räcker gott och väl för oss vanliga dödliga!!
Kram och Godnatt
Ja ja jaha ja...
Jag vet. Det låter lite stöddigt att säga att man betyder mest. Men det är sant. Ja , just nu är jag kanske liite sur på min man för att han inte varit hemma på hela dan. Kanske lite sur för att han tillbringat halva dan på crossbanan ( till vilken nytta??) Kanske lite sur för att han kan sitta timtal i telefonen. Lite små irriterad för att han kan fika bort tre timmar när jag knappt varit på skithuset. Ganska arg för att han inte åt en trevlig fredagsmiddag med oss ( som jag jobbat hårt med ) Jag vet. Men, lite bitter(fitta) får man faktiskt vara. Väl?
Nån mer än jag som vill ha vår???
Nå?? Är inte det skäl nog för att vi ska kunna få vår?? Jag lägger in en beställning nu!! Okej?!
Igår skjutsade vi iaf upp vår lilla tös till Falun för att ta körkort!! Tänk att Julia blivit såå stor?! Jag kan inte fatta det!! Ta körkort?!!! Jag, Jessica och Jessica åkte också upp till Falun och tog körkort, 1988. Tre Jessicor :) Jobbigt fick dom däruppe. Dom kallade oss Henriksson, Arvidsson och Lönnberg. Ååh, vad kul det var!! Rulle och jag hade inte varit ihop så länge och han tyckte det var lite jobbigt att jag var borta i två veckor. Han bodde i min lilla etta. Alla blommor var döda när jag kom hem och han hade gått ner tio kilo :) Morötter och mazariner var bantningsknepet :)
Fredag hela veckan :)
Och Adrian sjunger : Nu äääär det freeeedagsmys :) och tillägger --Vad har vi för chips??
Idag har Adrian haft kompis Theodor här. Dom var sugna på att leka med båtar. Ja, sa jag. Ni får ta lilla badbaljan i badrummet. Det som började med en lugn och fin lek med små båtar i baljan slutade med en Adrian i baljan och två centimeters vattenyta på badrumsgolvet. Theodor hade för längesen gått ur badrummet och fått torra kläder. Suck! Varför ska just vårt barn alltid gå till överdrift?? Kan inte vara från min sida!! Eller va??!
Den lilla badstunden ledde ju ofrånkomligen till den sk trackvården. För er som inte vet så är det då vi byter kompresserna och bandet runt halsen som håller tracken på plats. Mormor var här och kunde hjälpa mig ( tack!! ) Theodor frågade lite ängsligt: Vad gör ni?? --Trackvård, säger jag pedagogiskt. -- Inte på mej va??? undrar Theodor :) Adrian tittar på mig och SUCKAR. -- Han har ju ingen track!!
Tur att killen har koll!!
By the way så hade jag nu fått mail från Pär Gerwins. Adrians "nya" läkare. Den femtonde mars är det dags igen!! Jag säger bara: Gud Nåde den som lägger in sig på 79an med diarré den dagen...!!! Aj Aj Aj!!!
Hej hej hemskt mycket Hej
Jo då, jag har lugnat mej nu..
Men jag grämer mig fortfarande!! Okej, om det hade varit VI som hade fått magsjuka, men nu var det någon i korridoren bredvid och då får vår behandling ställas in. Ja, jag vet att dom måste vidta sina säkerhetsåtgärder... Men allt känns så ooonödigt!! Åh, vad jag hade velat haft den där behandlingen avklarad. Vi var såå nära!! Nu måste vi göra om allt det jobbiga. Blää!! Hoppas verkligen att dom iaf hör av sig så vi får ett besked att gå efter..
Ja, idag var det Julias tur att åka till doktorn. Närmare bestämt till diabetesläkaren, som också håller till i uppsala. Idag var sista gången hon fick gå på barnmottagningen. Hon är ju arton nu och får nästa gång en kallelse till "vuxenmottagningen". Vi fick åka tidigt i morse. Vi skulle vara där redan klockan 9.
Efteråt sprang vi in på Gränby för att uträtta några ärenden. Vi handlade lite kläder och skulle sen passa på att handla hem lite käk. Man får ju inte ha med sig några påsar in i mataffären så dom lämnade vi i inlämningen... Och var tror ni påsarna är nu??? I inlämningen förstås. SUCK!! Men har man alzeimers-light så har man.. Ja ja.. Är det någon som ska till Uppsala i morgon eller på lördag så hör gärna av er :)
Nej nu blir det till att ropa på John Blund!! Jag är så TRÖÖÖTT!!!
Kram
Helvetes jävlars skits faans HELVETEEEEEE!!!!!!!!!
Vi fick åka hem :( Nu har luften gått ur mig.. Packat för en vecka, blodprovstagning, dålig sömn, avbokade dagisdagar.. Och vi har inte en jäkla aning om när vi får komma in igen.. :( Nu skiter jag i det här känns det som. FAAAN!!
Magsjuka på 79 F
Nu är vi på plats!!
När sjuksystrarna skrev in oss på rummet idag på fm så ställde dom en massa frågor. Bl.a hur lång gossen är och hur mycket han väger. Och då säger Adrian; --Mamma säg hur mycket jag har på banken också!!! :)
Efter samtalet med systrarna var det dags för blodprovstagning. Inte kul tycker Adrian!!! Ont!! Men han var såå duktig iaf! Han skrek tio gånger värre när det var dags för dusch och medföljande hårtvätt!!
Ja, i morrn bitti kl 08.00 går vi iväg till röntgen där gossen sövs..
Nu ska jag försöka tippa kull honom så vi får några timmars sömn..
Natt Natt
Håll tummarna nu...
I morse kom kompis Philip hit med ett paket till Adrian :) Snäll!! Mitt på dagen kom mormor med paket och i kväll var Kicki och Richard hit med lite grejer. Alla är så snälla! Men Adrian frågade mig -- Är dom ledsna för att jag ska läggas in på sjukhus?? Lilla Tussen våran :) Han är ju så van med sjukhus så för honom är det inte så konstigt. Liksom en del av vardagen..
Idag var vi till vår nya dietist i Östhammar, för första gången. Jag har såklart redan glömt hennes namn, men hon var bra. Gossen väger nu 19 kilo och är 108.5 cm lång!! Syns att han brås på mor och far; lång och smal :D
För att Adrian ska lära sig att äta mer "mat" ska vi införa belöningssystem. Han ska få klistra stjärnor när han vågar pröva nya saker och när pappret är fullt får han göra något roligt. Det där har vi kört förr, med potträningen. Brukar gå bra! Han ska också få pröva nya näringsdrycker att ta efter maten, istället för välling. Hoppas det ska funka!! Men allt detta får vi börja med nästa vecka när vi är hemma igen.
Ja, mina vänner.. Jag har packat ner lilldatorn med tillhörande internet. Så om jag får använda det på sjukhuset så skriver jag självklart ett par rader hur det går för oss!!
KRAM KRAM
Tre år sen, idag...
Ja, idag för tre år sedan. Alla Hjärtans Dag 2007 hände det som inte kunde hända och som har satt djupa spår i hela vår familj. Jag har lagt ut den berättelsen förut, men jag gör det igen. På den tiden skrev jag varken bloggar eller något annat, men av någon anledning skrev jag av mig vad som hände, redan dagen efter. Det är jag faktiskt väldigt glad för. Känns skönt, men jobbigt att läsa...
Det som inte kunde hända...
Onsdag 14 februari, Alla hjärtans dag blev Vår värsta mardrömsdag.
Adrian lekte som vanligt i lekrummet, glad och pigg. Så hör jag att det börjar låta konstigt från tracken, ett visslande ljud. Fram med inhalatorn för att ev blöta upp torkat slem som kan täppa till. Adrian blir ledsen, vi suger istället så kanske det släpper. När vi ska suga så får vi bara ner en lite bit av katetern, sen är det tvärstopp!! Vad faan tänker jag, det är trackstopp, vi måste göra ett trackbyte. (Det görs annars på sjukhuset) Fram med alla grejer på köksbordet, lägger upp Adrian som börjar få mer och mer svårt att andas. Tar av nackbandet och står MED HALVA TRACKEN I MIN HAND!!!!! Den har gått i två delar och den ena delen sitter kvar i hans hals. Adrian kan nästan inte andas alls nu. Jag ringer 112(kl 09.07) och försöker förklara någonting som faktiskt inte kan hända och som ingen där hört talas om!! (Adrian visar med teckenspråk att han behöver komma upp från liggande till sittande!!) Vi tar fram akuttången och försöker ta upp röret ur hålet, men det bara halkar undan, jag gör konstgjord andning, men vet inte om jag hjälper eller faktiskt stjälper. Om röret rubbas nån millimeter åt sidan så kvävs Adrian omedelbart, så mycket förstår vi. Efter en evighet kommer två brandmän(kl 09.14) De kan inte göra mycket, men försöker ge den nu panikslagna Adrian syrgas. Rulle håller upp hålet med tången. Jag är vid det här laget helt hysterisk och ringer 112 igen och frågar var faan i hela helvete ambulansen håller hus, mitt barn håller på att dö!!!!! Kl 09.21 kommer så ambulansen, de talar om att helikoptern snart är här. Läkaren ringer från helikoptern och frågar vad det är som egentligen har hänt, men han bryter på dålig svenska, sitter uppe i en dånande helikopter och har jävligt taskig mottagning så det hjälper inte. Jag har inte fått uppgifter när de landade, men brandkillen hämtade dem från helikoptern (som fick landa ett kvarter bort). De försöker hjälpa Adrian på plats, men inget hjälper förstås. Han är nu svag, grå, blå i hyn och slapp. Jag är helt galen och bara skriker att de ska åka med honom till Uppsala. I mitt huvud snurrar allt bara, jag tänker på vad jag ska säga till mormor när hon kommer hem från sin kryssning. Att hennes älskade Adrian är borta. Jag hinner gå igenom begravningen, ja allt passerar i revy... Hans korta liv. Han kommer aldrig att klara detta! Utan track och dessutom ett stort hinder i halsen.
När de ska fara frågar de oss: Vem av er vill åka med? Det finns bara plats för en person. Jag inser snabbt att Rulle är bättre för Adrian och ser de springa i väg till ambulansen som ska ta dem till helikoptern. Kvar i röran och tomheten står jag där alldeles själv (kl 09.50). Panik igen! Jag måste till Uppsala. Ringer Kicki som förstås inte fattar ett dugg när jag skriker att hon måste skjutsa mej till Uppsala för att Adrian håller på att dö. De är här 5 minuter efter och vi drar iväg. Det är den absolut längsta och värsta timmen i mitt liv, jag har alltså ingen aning om Adrian lever eller är död, eller svårt hjärnskadad av syrebrist. Jag ringer 112 igen och ber dem ringa helikoptern att de ska ringa mej. Ingen ringer och jag blir mer och mer säker på att allt är över. Så, när vi kommer in i Uppsala (ca kl 11) så ringer Rulle äntligen och talar om att de sövt honom (kl 10.27) och gått ner via munnen och plockat ur röret. MIN POJKE LEVER!!!!! Jag kan inte med ord förklara känslan. Vi hade fått tillbaka vår bebis, vår älskade goa glada härliga unge. Hur skulle vi klarat oss utan honom???? Jag tackar Gud för att han inte tog vår Adrian.
_________________________________________________________________
Ledig helg!!
Och vad händer väl då?? Jo, jag går och blir förkyld. En riktig tjejförkylning! Vad menas med det då undrar ni.. Jo, vardagen rullar på som vanligt, såklart! Nåja, ingen träning då förstås...
Idag har jag städat ur Julias stuga (hann inte igår) och skruvat IKEA möbler. Ännu en av mina konstiga passioner. Är man lite underlig när man gillar att skotta snö, jobba med ved, kratta löv, städa och skruva IKEA möbler.. Nån som har nåt förslag på vad jag skulle kunna jobba med när jag blir stor??
Nu undrar ni ju också förstås hur det gick för gossen med dom nya gymnastikkläderna? Joo då! Han fick hjälp av Julia här hemma innan vi åkte dit, med påklädningen. Han ville helst inte ha några ytterkläder på sig, men när termometern visar -7 grader kan man inte åka till sporthallen i bara shorts och t-shirt.
Han trädde liksom in i en jumpa-kille-roll. Ännu mera supermallig blev han. Ååååh, jag glömde ju ta med kameran :( :( :( Faan! Han var sååå fin :) Och stolt! Lilla tussen våran.. Ni skulle bara se honom när han tar sig runt i hela stora hallen i en hinderbana. Han går in med hull och hår i det han gör. Inget fusk där inte!! Hur roligt som helst att titta på honom :)
När han sen kom till Edvardssons efter gympan så fick dom vackert ta fram en träningsmatta och göra både situps, armhävningar och en massa andra bra övningar :) Hoppas dom överlever helgen med den träningsgalna killen :)
Jag hittade lite bilder i kameran på vad vi gjort dom sista veckorna...
Frukostmöte med varsin crosstidning.. såklart!
När Adrian får bestämma vad vi ska leka, blir det crossaffär. Den ena köper och den andra säljer. Han har ju endel att köpa och sälja :)
Planterat avokadokärnor!!
Chokladbollsbak..
Ja, bollar och bollar är väl synd att säga, men är man inne i bokstavsperioden i sitt liv, så är man.
Jodå, Julia kom med ett par timmar hon också :)
Visst blir det kanon??!! Snart är vi klaaaara!!!!!
Jag är ingen varulv!!
Och alla mina fina rosa piller är slut nu :( Skit samma. Dom hjälper iaf inte. Blir bara lite luddig i huvudet en stund, sen är jag precis lika pigg och vaken som helst. En positiv grej. Jag har snart plöjt igenom halva bibblan! Kul! Kanske kan börja med boktipset här på nätet också?
Ny strategi :
Dricka sista muggen kaffe före middagen
Dricka sista glaset med vatten till middagen
Be mamma låna tre tråkiga böcker att ha på lut. T.e.x Svensk ekonomi under 2000 talet? Jordbruksverkets riktlinjer för spannmålsbönder? Handbok för elektriker?
Ringa vårdcentralen och få små vita piller istället :) Mums!
Har jag talat om att vår lilla gosse har börjat på gymnastik? På torsdagskvällarna. Åhh, han är så supermallig!! Torsdagsgympan kallar han den. På tisdagarna har han dagisgympa.
Igår fick jag be Julia ( som åkt till Uppsala) att köpa shorts och träningströja :) GLAD kille!! Ska bli kul att se om han verkligen sätter på sig kläderna när det verkligen gäller i kväll. Som jag säkert berättat så vägrade han ju vara tomte på dagis, när alla andra barn var det. Då när vi föräldrar skulle få komma och titta. Nej, den enda som inte var tomteklädd, det var ju Adrian Andersson det. Men nu vill han gå till dagis varje dag i tomtekäder! Jo, det är sant! Men varför då??? frågar en förundrad mamma. -- Nu är det ju inte en massa människor som sitter och tittar.
Alltså, den ungen brås absolut på sin far. Jag fullkomligen älskade när alla tittade på mig när jag var liten! Jag och min bästa kompis Jessica plågade alla våra klasskompisar, från tredje klass t.o.m femte klass, varje fredag på klassens timme med nån sorts tvåmansteater :) Vi hade skitkul!! Frågan är vad våra kompisar tyckte...?
Nej hörrni. Det här duger inte! Havregrynsgröten väntar.. Sen blir det att gå ut och börja byggstäda Julias stuga. Åhh.. Hur ska jag klara mig utan henne sen då? När hon ska bo där ute? Ser ju bara på David. Han klippte navelsträngen nästan direkt när han fick eget :(
Nej, det är bara till att hålla i hårt! Det kan väl vara kul att ha sin trettionioåriga mamma på besök på kvällarna? :)
Hej Hej!!
Kalas kalas kalas...
Nu hoppas vi också att Julias stuga ska bli klar till helgen som kommer!!! Åh, det känns som om det är jag själv som ska få flytta in i den fina lilla stugan :) SÅÅ kul är det! Vi har fixat alla möbler och det mesta av alla smågrejer som måste finnas när man har både kök och badrum.
Nu har vi äntligen hört av det nya teamet från Akademiska! Den 16e februari läggs vi in. Den 17e sövs Adrian och med hjälp av ultraljud (och en stor spruta förstås) suger dom ur cystorna och sprutar dom sen fulla med gift. Sen är det bara vackert att vänta på att gossen ska bli så sjuk som möjligt. Han bör få både feber och ett riktigt högt CRP ( sänka). När så kroppen börjar ta hand om den inflammation dom skapat, så ska den förhoppningsvis också kunna krympa ner cystorna på samma gång. Han har gjort ca 12-15 såna här behandlingar förr, men utan större resultat. Det första året var det ett sorts alkohol (ungen luktade fyllgubbe i en vecka efteråt), sen ( på Astrid Lindgrens barnsjukhus) prövade dom det kända OK 432 ( japanska alger) och denna gången ska de pröva ett sorts antibiotika. Det har aldrig använts i Sverige förut, bara i USA. Hoppas, hoppas, hoppas!!!!! Jag har inte mycket tro kvar, men hoppet är det sista som överger oss.
Vi får väl se hur länge vi får stanna på sjukhuset. Just nu känns det faktiskt riktigt skönt att det äntligen händer något iaf. Det Adrian är mest rädd för är att få stick i fingret. Det får bli stora mutor från leksaksaffären denna gången!! Lilla lilla tuss vad han får utstå :(
Idag har vi haft kompis Theodor här ett par timmar. När vi alla tre gick från Theodor, hem till oss, frågade jag grabbarna om dom hade lust att hjälpa mig att kärra fram lite ved ( mest för att dom skulle vilja vara kvar ute i solen en stund) Jaa, sa Theodor glatt :) Adrian som då var sugen att gå in, tittade lite argt på Theodor och säger
-- Om du ska vara hemma hos mej får du faktiskt leka också, inte bara jobba!!
Och så blev det då förstås :) Killarna gick in och jag fick minsann hämta min ved själv jag..
Hörrni!! Jag har ju ingen aning hur många som läser min blogg. Det skulle bara var lite kul att se :) Kan ni inte bara "ge er till känna" på Kommentarer. Eller om ni inte vill säga vem ni är, bara säga Hej, eller nåt, på nämnda plats?? Är det löjligt?? Bara roligt att se under några dagar hur många eller vilka ni är :)
KRAM
Ibland går det trögt...
Igår hade vi sjukhuset igen. På scemat denna gången var det käkkirurgen. Adrian får då träffa en övertandläkare som kollar hans bett. Han fick slipa ner en tand en liten aning. Hur duktig som helst!! Han ligger i mitt knä i tandläkarstolen :) Går bra det också.
Den här gången fick han gå på leksaksaffären före sjukhuset istället för efter. Vi var in på Gränby för att handla lite till alla kalas o.s.v Adrian åkte bara sju gånger upp och ner i rulltrapporna :) Snacka om lycklig!! Det är för honom nästan lika roligt som att gå på tivoli. Han är ju inte så van att ränna runt på varuhus han. Vissa barn får ju växa upp på sådana ställen. men HUA!! Jag skulle inte palla!
Efter sjukhusbesöket drog vi till IKEA. Ännu ett ställe som gossen bara får följa med till i allra yttersta nödfall! Komplett galen blir ungen när vi kommer dit!! Han lekte hej vilt på barnavdelningen, sprang med den största vagnen vi hade fått tag på och provade ALLA sängar på hela varuhuset. Utan stövlar som tur var.. För han nöjer sig ju inte med att bara lägga sig på sängen, inte. Nej han kryper ner lååångt under täcket och ser helt salig ut :)
När han hade ätit en köttbulle och var proppmätt(!!?) hoppade han i alla soffor som fanns. Inte lite speedad?!!
Julia fyller ju som bekant år i morgon, och det hon har önskat sig hur länge som helst är en fårskinnsfäll från IKEA. Nu slog vi till och köpte den, äntligen. Eftersom gossen redan talat om för henne vad hon skulle få i present så pratade jag med honom länge i bilen att han absolut inte fick tala om att vi köpt "den ulliga mattan" till henne. Neej då, det skulle han inte! Jag vet ju att Julia utövar terror för att man ska tala om vad som ligger i paketen.
Direkt när vi kommer hem så frågar Julia Adrian. Köpte ni en matta till mig??? --Neej :) säger gossen, kommer ut till mig i köket och säger-- Jag sa Nej, mamma!! I samma andetag frågar han -- Var är fårskinnsfällen vi köpte???
Ååååhh.. Jag trodde ju inte att han skulle förstå vad en fårskinnsfäll var.. PUCKO!!
Så nu vet Julia vad hon ska få i 18 års present :) Men vi har en grej till på lut. Och den får inte Adrian reda på förrän efteråt!!
Nej nu har jag slagit ihjäl en halvtimme igen! Dax att arbeta :)
Just ja! Igår innan vi skulle dra iväg till Uppsala så stod Rulle och försökte få ordning på håret. Han går in i köket till Julia och Adrian. -- Kan jag se ut så här?? frågar Rulle.
Adrian svarar --Akta det kommer främmande :)
