lillasicka

Alltså, man behöver ju inte klaga på att man har för lite att göra här iaf! Det är ju bra! Imorse bar det iväg till logopeden i Östhammar, Adrian tränar så flitigt på sina konsonanter. Jätte duktig är han. Lite myror i rumpan bara, men då får han springa lite fram och tillbaka i korridoren, sen fortsätter arbetet. På hemvägen var jag tvungen att stanna till i Norrskedika så att Adrian kunde ställa hundraelvatusen frågor om branden. Han sa också att han i morgon måste berätta för Freddan att han inte hade någonstans att byta om efter fotbollen nästa gång! Han tänker då på alla!
Vi kom hem igen vid halv elva och halv tolv skulle vi få besök av biståndshandläggaren från kommun. Det såg som vanligt ut som det hade varit terrorister hos oss och gjort husrannsakan och därefter tagit städerskan som gisslan, eller nåt i den stilen. Jag fattar inte hur fem personer så fort kan vända upp och ner på ett hus. Klart häftigt. Vi borde göra ett TV program eller nåt. Ja ja, det var ju bara att sätta fart det. Min mamma säger att jag redan som liten var snabb och duktig på att städa :) Ni ser, en sak till som jag kan. Börjar ju snart lukta skryt här! Tanten från kommunen var trevlig och verkade human. Får väl hoppas dom är snälla och låter oss behålla vår kontaktfamiljshelg. ( Adrian är hos Edvardssons en helg i månaden och den är kommunen bra sugna på att spara in. Jag menar var ska dom annars få pengar till sina fallskärmar och dyl ifrån????) Som vanligt så tycker dom ju att Adrian är så glad och pigg. Det brukar tyvärr bli vårt fall. Det är bättre om man sitter och ser väldigt handikappad ut. Då är det lättare att få timmar. Sen att vi får springa med sug och sondslangar efter vår lilla spjuver, det är det ingen som tänker på...
När tanten åkt skulle vi ut och så lite gräsmatta tänkte ju jag. Det är väldigt krångligt när man har en fyraåring som absolut ska hjälpa till. Konstigt det där. När dom är små, vill man helst inte så gärna ha deras hjälp, jämt. Men sen när dom är si så där fjorton till sjutton  år så får man ingen hjälp hur gärna man än vill.. Varför är det så?? Ja, ja. Adrian skulle iaf vattna medan jag efter lite tjat fick ta hand om fröna. Dom är ju inte gratis precis och då vill man inte ha en deciliter på varje kvadratcentimeter. Det hela slutade då med att Adrian duschade i vattenslangen!!! Så varmt var det ju inte heller, men vad brydde han sig om det?? Inte ett dugg. Han frågade till och med efter schampo. Men där gick gränsen :)Jag hann ju så lite under tiden iaf :) Det var ju bra! Vi fick ringa efter Annelie sen, som snällt kom som ett skott och hjälpte oss med trackvården, då gossen var fullkomligt uppblött..
Efter maten var det dags att bränna lite däck igen och då skulle absolut Adrian med. Han sitter då så snällt i baksätet. han talar om för Julia(ca 5 minuter försent, men ändå) i varje korsning om det kommer nån bil eller ej. När han gjort det några gånger säger han nöjt    -Det är tur ni har mej! Jaa, säger jag, men vill höra mer. Varför då? säger jag  - Nej, jag bara undra, svarar han. Jag ger mig inte utan frågar igen,  -Men varför är det sån tur att vi har dig? Då säger han så klokt  - För att jag har sån koll    :D Lillungen våran!!!

Jag hade av någon anledning lite grus i min stövel.. hmm.. undrar varför??
Natti natt