lillasicka

Ja, idag var det återigen dags för trackbyte. Idag var gossen lite ledsen och rädd. Men som alltid så anstränger han sig till sitt yttersta för att göra det så bra som möjligt. Tur att han har leksaksaffären att se fram emot varje gång. Idag blev det ett piratsvärd och en stor nyckelknippa med nycklar till fängelsehålan. Burr! Hoppas man klarar sig från att bli inlåst där!!
Imorse skrev han ett nytt brev till doktor Arne. Förra gången hade han ju bara lärt sig att skriva FIS. Nu har han ju lärt sig fler bokstäver. Idag blev det FIS-ARNE.. Suck..
Vi hade ju tänkt att vi skulle passa på att uträtta lite ärenden när vi ändå var i stora staden Uppsala, men vår minsta son, Adrian Andersson, verkligen HATAR att gå i affärer!!! Han vill bara åka hem! Ja ja, ibland får man ju stå över sånt och göra det man måste iaf. Jula gick väl ganska bra, ända tills gossen får syn på en snöskoter av mindre modell för endast tolv tusen kronor. Ååååh, vad han tjatade! Han satt på skotern och krokodiltårarna trillade ner för kinderna.
--Men du har ju precis fått en ny cross, försökte jag med.
-- Jag äär iiinteee nööööjd meeed deen, sääg det till pappa, försökte den lilla spjuvern :) Han trodde nog på fullaste allvar att vi skulle knalla iväg till kassan med en alldeles egen skoter till honom :)
Nej, mormor! Det är absolut ingen baktanke den här gången heller! Ingen tycka-synd-om-teknik. Det är inte synd om den gossen på den materiella sidan. Han har både en fyrhjuling och en cross.. När vi satte oss i bilen började han istället tjata om en vattenskoter. Försöka går ju! UNGE!! :)
Förresten när jag själv var i Adrians ålder ville jag såå hemskt gärna ha en bikini. Men har man inga tuttar så får man heller ingen bikini. Det var 70-talets och också min mammas fasta ståndpunkt! Inget att ens diskutera! Således var vi på Gränby (tror jag) och handlade och jag får syn på, ja just det, En bikini! Jag tar och drar på mig den ( fem storlekar för stor) utanpå alla mina kläder och går till mamma ---Snäääääälla mammaaaaa, jag kan väl få den här???? Vad tror ni hände??? Nej, just det. På den tiden hade min mamma ett hjärta av sten och nerver av stål ( trodde jag då) I själva verket grät hon såklart inombords och hade nog kanske givit mig den om den funnits i min storlek. Men som hon sa så; Har jag sagt Nej så är det Nej :)
 Hmm..Undrar varför hon aldrig säger nej till barnbarnen???
Så ska jag också bli när jag blir mormor och farmor!!! Då får man skämma bort ungarna så mycket man vill och orkar. :)
Appropå det här med att bli farmor och mormor ( nu blir det många sidospår) Så har Julia och jag kommit på och även diskuterat det här med raggsockor och vantar. Jag kan ju inte sticka för tusan!! Vad är det för mormor som inte kan sticka?? Själv slänger jag in beställningar på löpande band till mamma. fattas lite raggsockor här.. vantarna är för stora. Kan du krympa dom o.s.v
Men vi har nu kommit fram till en smart lösning tycker vi själva :) Om jag ber mamma sticka sjuttontusen par vantar och sockor i lite olika storlekar och färger, så borde det ju räcka både tills jag blir mormor och gammelfarmor?!! Jag liksom bara delar ut, lite då och då. Smart va? Ingen behöver få veta :)
Så får det bli!

Natti natti

Aj, fan..Nu kanske dom skickar upp mig på nån handarbetskurs istället.. hmm.. Kanske inte skulle sagt det där sista..  :)