lillasicka

... Ann-Christine att jag skulle göra ett litet inlägg. Hon sitter och väntar, sa hon :) Hon gillar att läsa det jag skriver. Då blir jag glad :) Att någon, eller kanske några gillar att läsa det man skriver... Tänk det ni ;) Inte illa pinkat!! Men ibland infinner sig liksom inte skrivlusten, ibland är det trögt. Ja, hela jag känns trög just nu. Vet inte varför. Jag är trött, trött och åter trött.
Försökte hitta EN enda anledning till att INTE gå på styrkemedelpass med Friskis & Svettis i kväll. Jag funderade och funderade och funderade.. PLING!!! Sist jag var på ett sånt pass så fick jag jordens träningsvärk, och jag ska ju springa milen på lördag, och då går det ju INTE att komma med ont i benen :D 
Åh, vad skönt det är att hitta anledningar ibland!! Så nu blev det ett glas rödvin istället. Måste sakta men säkert trappa ner på vinet nu sen vi kommit hem från moster Karin ;) Kan ju inte lägga av tvärt. Inte bra, inte bra!
Ja, just det. Vi har ju varit på sjukhuset ett par dagar också. Jag lovade att rapportera;
Vi kom in vi 13 tiden i tisdags för inskrivning och för att ta eventuella prover och få träffa narkosdoktorn. Ja, inskrivna blev vi, men inga prover togs och ingen narkosdoktor dök upp... Suck!! Jag blir sååå trött. Vi satt alltså och väntade helt i onödan. Vi hade gott och väl kunnat åka in på onsdag morgon. Men, men.. Väluppfostrad som man är, så... När vi iaf förstod att vi inte skulle få träffa någon doktor så lånade vi nyckeln till lekterapin och gick iväg. Sverige fick möta Finland i hockeyspel. Finland vann :)

Klockan halv åtta på onsdag morgon var det dags att gå iväg till röntgen. Men innan dess får gossen i vanlig ordning lite lugnande medel, för att slippa bli så rädd när han ska sövas. Ni som varit med förr vet att gossen inte blir sååå lugn av detta medel.. Han blir som de flesta vuxna blir en midsommarkväll efter middagen, med tillhörande snaps.. Och inte nog med det. Han fick visst dubbel dos... Oj!!! Vi hade fullt sjå att hålla honom kvar i sängen!!
Iaf.. kl 8.25 sövdes gossen. Jobbigt som faan är det!!!! Han kämpar emot med varje liten del av den lilla kroppen. Han är rädd (trots god fylla) får ångest och VILL INTE!! Mamman och pappan går ut och gråter, efteråt... Blää!
Vi har varit med några gånger nu. Brukar tänka på det ibland, när folk tycker att vi har det så bra, som kan "gå hemma" med Adrian.. Jobba som assistent åt sitt eget barn?? Va??
Men, jag skulle göra vad som helst för att få byta! Jag skulle så gärna gå upp klockan sex varje morgon, gå till ett ev SKIT tråkigt jobb, "bara" ha fyra veckors semester på sommaren... Bara jag fick ha ett friskt, välmående barn som slapp sin track och sin knapp. Slapp ha med sina assistenter var han än gick. Kunde gå och leka med kompisar, bada, äta... Slapp bli ut-tittad...
Äsch.. Inte bli gråtmild nu!! Skärp sig!
Iaf... En timme brukar det ta. Vi väntade, väntade och väntade... Vi hann tänka många tankar.. Klockan 12 kom dom och sa till att han fanns på uppvaket. Åh, så dåligt han mådde då :(  Ont, mådde illa, kräktes, ledsen...
Ordentligt uppsvälld blev han denna gången också. Dom har tydligen gått på sju olika cystor. Men vi kan räkna till elva små stick på kinden! Hoppas, hoppas bara nu att det tar ordentligt!!
Rulle fick vara kvar den andra natten. Jag åkte hem till vår sextonåring!! Vi åt pizza ( jag, kycklingsallad) från Jakten och prinsesstårta från Adas..
För att göra den långa historien lite kortare och mindre långrandig så hämtade jag gossen och pappan på sjukhuset på fm, åkte till leksaksaffären och köpte en (hör och häpna) bilbana. Alla Yamaha-crossar var slut..
Snipp Snapp Snut, så var dagen slut
Go´Natt