Ja, jag vet inte...
Huvudet är tomt! Eller precis tvärtom kanske? Jag har absolut ingen lust att skriva längre. Jag vet ju att det faktiskt finns underbara männinskor som väntar på att jag ska berätta lite hur vi har det och hur det går med allt.. Förlåt till dom.
Så här är det iaf.. ;
Sjukhuset gick bra till slut, trots att de inte bryr sig om oss när vi är där. Undrar om jag ska behöva fixa en läkarlegitimation så att jag själv kan skriva in i journalen att gossen behöver en dos lugnande innan vi far iväg till sövning..? Hinner jag det? Jag är fyrtio år nu och är färdig läkare när jag är... 47?? 49??? Men va faan då är ju Adrian tonåring ju. Då klarar han sig säkert utan lugnande. Typiskt. Får komma på en ny idé.
Ja, annars då? Jo! Jag håller som bäst på att elda upp det mesta vi har här på Brunnsgatan. Vår ved håller nämligen på att ta slut. Tur att Sven lämnade kvar lite gamla bräder och annat. Mitt jobb i det hela är att ta fram allt bråte och såga sönder det i lagom portioner för vår lilla kökspanna :) Det går faktiskt bra. Vad vi sen gör, om inte bräderna räcker. Det vet jag inte. Vi får väl börja med våra köksmöbler..? Då får vi göra som japanerna. Sitta på golvet och äta.
I lördags hade vi årets första bad i simhallen i Gimo. Gossen (och såklart även jag) såg ut som ett russin när han äntligen, efter mut, tjat och hot bestämde sig för att kliva upp. Jag tror vi låg i spat i två och en halv timme, minst.
Vi hade lånat med oss Philip till badet, som talade om för oss att man måste stanna till vid Pris Stop på vägen hem för att köpa godis. Så gjorde minsann alla människor på lördgar och fredagar!! Så det så.
Följden blev att vår hemresa tog ganska lång tid. Adrian höll nämligen på att (minst) svääälta ihjäl också. Så först fick vi stanna på Stop 76 och gå in och äta korv, sen in på Pris Stop för att köpa godis :)
Dom är ju inte den lugnaste sorten dom här två gossarna kan jag förtälja. Inte dom tystaste heller... När vi skulle in och äta korv var det skidor på TV ( Peter vet säkert vad det var för lopp) Gossarna vrålade och sjöng; HEEEEEJA NORGE, HEEEEJA NORGE :) Men, men. Man har ju aldrig långtråkigt när dom är med iaf!
Förra veckan hade Adrian med sig kompis Anton hem. De hade haft julgransplundring på dagis och fått varsin godispåse. Anton hade "godisförbud" fram till sportlovet, men hade väl smakat en eller ett par godisar från sin påse. När Antons pappa kom för att hämta honom höll Adrian på att spricka av bus!!
--Anton och jag har en hemlis :D
--NEEEEEJ, säg inte!!! ber Anton
--Berätta på sportlovet!!!
Antons pappa förstod säkert inte alls vad Adrian var ute efter ;)
Nu ska gossen och jag gå ut och få lite dagsljus. Vi har väntat på att sotaren ska komma. Adrian kunde nämligen inte missa honom. Han har bara sett en sotare på TV.
Jag ska försöka bli duktigare på att skriva.. igen..
KRAM
