lillasicka

Ja, det var ju här allting började en gång i tiden.. Jag skulle åka på "hälsoresa" och vill dela med mig av mina upplevelser. Sen fortsatte jag skriva när jag kom hem, flitigt i början och sen glesare och glesare..

Nu skyller jag mycket på Facebook, att jag inte skriver.

 

Ja, men nu är jag då tillbaka på Masesgården, för tredje gången. Denna gången ca sju kilo tyngre och med endast 30 % av konditionen i behåll. Hur kunde nu det ske..??

Någonstans på vägen tappade jag bort mig själv och hur jag vill leva. Jag har aldrig träffat en mer stressad människa än jag själv. Jag skulle nog aldrig orka umgås med en sån som jag.

 

Jag kan inte säga Nej.

Jag tar på mig alldeles för mycket, av allt.

Jag är ständigt på väg till nästa grej, om inte annat i tankarna.

Jag känner mig alltid virrig och superstressad.

Jag vill så himla mycket och hinner så lite.

Jag vill vara alla till lags.

Jag tror inte att andra klarar av någonting bättre än jag. Lika bara att jag fixar det!!

Jag ska alltid låta så suuuperpositiv, när jag egentligen bara borde säga ; Nej, det kan jag inte ta beslut på nu. Kan jag återkomma om ett par dar??

 

Och det värsta av allt. Det är bara mitt eget fel och det är bara jag som kan ändra på det... Jobbigt. Det hade varit lättare att skylla på någon annan. Suck.

 

Så! Nu är jag här!! Denna veckan skall jag bara tänka på mig själv. Få maten serverad, träna, sova och försöka ta tag i min matematikkurs ;) Och kanske blogga liite..