Tjäääna!!!
Tjena Hej.
Jag fick en fråga idag om jag inte kunde börja blogga igen... En vän tyckte att jag hade så mycket att berätta.. Eller rättare sagt mycket jag behövde få ur mig. Det är nog kanske sant. Och jag älskar att skriva. Så varför inte... Jag provar väl igen då. Typ tre år sedan sist.
En del har hänt sen dess. Jag har pluggat. Blivit tandsköterska. Fått världens bästa jobb, med världens bästa jobbarkompisar <3 Jag älskar mitt jobb. Och jag kommer bli världens bästa tandsköterska. Med tiden... :) Det är jättemycket att hålla reda på och lära sig. Men sjukt kul!
Dessutom har ju Adrian blivit av med sin track!!!! Som vi hade längtat och väntat på den dagen. Den blev så fantastisk som vi hade väntat oss!!!
Frid och fröjd alltså.
Då kommer nästa smäll. Såklart. Borde jag ju fattat.
Så här är det. Adrian har ju haft ont i magen i typ hela stt liv. Vi har tagit glutenprover, vi har tagit blodprover.. Han är mager, torr i huden, trött, orkeslös, ledsen, håriga armar(får man av näringsbrist), dåliga järnvärden, blod i avföringen. Ingen har någonsin tagit detta på allvar. För han har haft sin track, sitt lymfangiom och sina andra problem...
Sen 2011 har han dessutom haft rött tandkött som bara blivit värre och värre. -Borsta bättre säger tandläkaren. Hans läpp svullnar. -Beror på att han munandas säger tandläkaren. Borsta bättre. Stäng munnen. Han har blåsor, var och bulligt tandkött. Borsta bättre säger tandläkaren...
Jag utbildade mig som sagt var till tandsköterska för ett år sedan. Jag tog med gossen till Min tandläkare. Detta beror INTE på tandborstning säger han. Jag begär remiss till sjukhustandvården. -Nej, borsta bättre säger tandläkaren... MEN VAD I HELA HELVETE!!!!!!
Efter mycket om och men, får vi komma till sjukhustandvården. Hon tittade på honom i ca 30 sekunder. Hon frågade Adrian; - Hur mår magen?????
-Jo bra säger Adrian (som säkert inte vet hur man ska må) men jag bajsar ju blod...
Så NU rullas allt upp igen. Sjukhus. Sövningar. Prover. Mediciner... vad vet jag. Ingenting. Ångesten kommer som ett brev på posten...
Vi har tid på måndag för en gastro-koloskopi i narkos. Jag vet inte ens om jag törs höra vad gossen nu fått för sjukdom. Vad som kommer hända.
Han har säkert inte fått nån näring i kroppen de sista fem-sex åren. Därav alla dessa symtom...
-Ja, men nu kan det ju bara bli bättre säger någon för att muntra upp.
-Nu kommer han bli bra säger en annan.
- Deppa inte ihop säger en tredje..
Adrian själv sa så här till mig.
-Mamma, det finns de som har det värre...
Over and out <3 <3 <3
Jag fick en fråga idag om jag inte kunde börja blogga igen... En vän tyckte att jag hade så mycket att berätta.. Eller rättare sagt mycket jag behövde få ur mig. Det är nog kanske sant. Och jag älskar att skriva. Så varför inte... Jag provar väl igen då. Typ tre år sedan sist.
En del har hänt sen dess. Jag har pluggat. Blivit tandsköterska. Fått världens bästa jobb, med världens bästa jobbarkompisar <3 Jag älskar mitt jobb. Och jag kommer bli världens bästa tandsköterska. Med tiden... :) Det är jättemycket att hålla reda på och lära sig. Men sjukt kul!
Dessutom har ju Adrian blivit av med sin track!!!! Som vi hade längtat och väntat på den dagen. Den blev så fantastisk som vi hade väntat oss!!!
Frid och fröjd alltså.
Då kommer nästa smäll. Såklart. Borde jag ju fattat.
Så här är det. Adrian har ju haft ont i magen i typ hela stt liv. Vi har tagit glutenprover, vi har tagit blodprover.. Han är mager, torr i huden, trött, orkeslös, ledsen, håriga armar(får man av näringsbrist), dåliga järnvärden, blod i avföringen. Ingen har någonsin tagit detta på allvar. För han har haft sin track, sitt lymfangiom och sina andra problem...
Sen 2011 har han dessutom haft rött tandkött som bara blivit värre och värre. -Borsta bättre säger tandläkaren. Hans läpp svullnar. -Beror på att han munandas säger tandläkaren. Borsta bättre. Stäng munnen. Han har blåsor, var och bulligt tandkött. Borsta bättre säger tandläkaren...
Jag utbildade mig som sagt var till tandsköterska för ett år sedan. Jag tog med gossen till Min tandläkare. Detta beror INTE på tandborstning säger han. Jag begär remiss till sjukhustandvården. -Nej, borsta bättre säger tandläkaren... MEN VAD I HELA HELVETE!!!!!!
Efter mycket om och men, får vi komma till sjukhustandvården. Hon tittade på honom i ca 30 sekunder. Hon frågade Adrian; - Hur mår magen?????
-Jo bra säger Adrian (som säkert inte vet hur man ska må) men jag bajsar ju blod...
Så NU rullas allt upp igen. Sjukhus. Sövningar. Prover. Mediciner... vad vet jag. Ingenting. Ångesten kommer som ett brev på posten...
Vi har tid på måndag för en gastro-koloskopi i narkos. Jag vet inte ens om jag törs höra vad gossen nu fått för sjukdom. Vad som kommer hända.
Han har säkert inte fått nån näring i kroppen de sista fem-sex åren. Därav alla dessa symtom...
-Ja, men nu kan det ju bara bli bättre säger någon för att muntra upp.
-Nu kommer han bli bra säger en annan.
- Deppa inte ihop säger en tredje..
Adrian själv sa så här till mig.
-Mamma, det finns de som har det värre...
Over and out <3 <3 <3
Kommentarer
Postat av: Anonym
Va skönt att du skriver av dig, det behöver du verkligen göra. Jag har känt dig i knappt två år, känns som 100. Jag är så glad och tacksam att jag har dig! Du är en fantastisk vän och är värd allt gott i världen! Så glad att vi finns för varandra. Älskar dig💕
Trackback
